vikkitikki

Idag är det ingen bra dag. Jag hade ont i nacken redan igår och dum som jag var, tog jag ingen värktablett för det och det straffar sig idag. Jag vaknade med både nack- och huvudvärk och eftersom jag också sover lite sämre vid sådana här tillfällen, så blir jag trött och känner mig sliten och hängig en hel dag. En sådan dag är det idag. Nu är klockan snart 14 och jag har inte gjort någonting än. Jag tänkte jobba lite, men det får jag hoppa över men jag funderar på om jag skulle gå ut på en kortare promenad och få lite luft och motion. Det kan hjälpa för Alvedonen har inte haft någon särskild verkan än och luft kan göra underverk ibland.

Annars är det rätt lugnt. Jag har haft rätt mycket för mig på sistone och mer lär det bli. På måndag ska jag på en informationsgrej i Borås som tar hela dagen och samma kväll ska jag iväg på möte för sockenprojektet som jag är inblandad i. På tisdag är det jobb i Skövde hela dagen och på onsdag bär det av till Oslo. Jag ska faktiskt på anställningsintervju där, så får vi se hur det går. Spännande värre! Vad som inte är särskilt spännande är att Arbetsförmedlingen inte har några avtal eller något liknande så en sökanderesa som går till någon av de nordiska länderna får man betala själv. Nu har jag ju turen och möjligheten att kunna åka buss för 190 kronor fram och tillbaka mellan Göteborg och Oslo men det är det ju inte alla som har. Däremot om jag skulle på intervju till typ Treriksröset som antagligen skulle gå på flera tusen med flyget till Kiruna, buss, båt och kanske taxi, det skulle Arbetsförmedlingen gladeligen betala. Det är lite märkligt faktiskt när det finns så många andra gemensamma satsningar med framför allt Norge, Danmark och Finland att inte ett avtal mellan länderna finns! Jag var på en intervju i Skara också i torsdags och jag hoppas att det börjar att lossna nu för mig. Jag mår inte alls bra av att gå arbetslös på halvtid och jag vill inget hellre än att börja jobba heltid nu. Håll tummarna!

Solen skiner och det är varmt och skönt, så nu ska jag ut på min promenad.
Ha en trevlig lördag!

Jag brukar sällan skriva om något annat än mitt favoritämne: mig själv, men nu ska jag göra ett undantag. Jag känner att jag måste bara kommentera “SMS-skandalen” med Brolle som offer som har harvat runt i pressen i en vecka nu. Är det nyhetstorka i det här landet? Hur sjutton kan en sådan här bagatell bli uppskruvad i ungefär 3000 varv? När jag först läste vad som hänt tänkte jag: aj då, det här var ju lite osmart, om SMS:et som skickades till Schulman av någon producent på TV4 som jag aldrig hört talas om tidigare. Efter två dagars rapportering gick tankarna till vilken chans det här är för Brolle att vinna hela Körslaget, för är det något som svenskar brukar tycka om är att rösta på folk som slår underifrån. Nu har Brolle gråtit ut i pressen i en hel vecka, skrivit öppna brev och i dagens Aftonblad talas det om att han vägrar gå på fredsmöte och det hela börjar likna en såpa av lägsta klassen. Nu vet vi ju att pressen gottar sig lite extra för att sälja lösnummer så hälften är väl säkert inte sant men på grund av rapporteringen tror jag att Brolles chanser att gå vidare i Körslaget har minskat betydligt. Från att ha känt sympati med killen tror jag att folk mest tycker att det var en långsint en. Harvas det runt i tidningarna även nästa vecka, då är han snart ute ur leken överhuvudtaget. Nu är väl inte Körslaget det största man kan råka ut för i TV-världen, men är man på väg att släppa en ny skiva efter att ha varit doldis ett tag så är nog Körslaget oerhört viktigt och det är fruktansvärt osmart att visa sig som en loser och sillmjölke då.

Det är konstigt vad alla känner sig så kränkta helt plötsligt. Tål vi ingenting i det här landet längre? På ett forum jag tittar in i ibland var det en undersköterska som skämtsamt kallade sig “bajspackare” eller något liknande vilket fick en annan att gå upp i limningen och skrek ut hur kränkt hon känner sig. Var tog humorn vägen? Har vi blivit så allvarliga och stressade så vi bara måste gå i taket för bagateller? Sur och ledsen kan man väl få bli, men kränkt är för mig en väldigt starkt ord som inte på något sätt ska missbrukas så mycket som det gör idag.

Oj, det är redan söndag eftermiddag! Tiden går alltför fort ibland och konstigt nog alltför långsamt när man inte har något att göra.

Jag har nästan helt tappat intresset för bloggen, som ni säkert har märkt, men jag ska försöka uppdatera någon gång emellanåt. Vänta er inga under bara! Jag har faktiskt tappat intresse för datavärlden överhuvudtaget. Det handlar inte om vädret och att våren börjar ta fart, för det gör den inte här. När jag vaknade i morse snöade det för fullt och därmed kom våren av sig. Igen! Jag har bara liksom tappat intresset för allt vad datorer heter och tills viss del handlar det om att jag har mycket annat att göra istället. Dessutom har jag ingen bra dataplats att sitta vid. Just nu har jag datorn mestadels på soffbordet och det blir en konstig ställning för ryggen. Ibland sitter jag tillbakalutad i soffan, men det blir lite för varmt för benen det. Jag behöver ett skrivbord, men jag har inte hittat något som passar än. Det ska vara ganska smalt så det får plats i sovrummet men också brett så jag får rum med skrivaren och scannern. Så ska det vara en hurts till och så gärna ska det vara snyggt också. Jag ska nog hitta ett så småningom…

Igår var min syster, hennes son och jag på utflykt. Vi började med fika hemma hos mig och därefter åkte till inredningsbutiken House of Eden i Herrljunga. Det är den snyggaste inredningsbutiken jag någonsin har varit inne i. De har inte bara gjort butik av lokalen, de känns även inrett eller hur man nu ska uttrycka sig. Det är så snyggt, så ombonat och en ren fröjd att gå in i. Efter House of Eden åkte vi vidare till lilla byn Alboga utanför Herrljunga där Storegården Country Living ligger. Jag har aldrig varit där tidigare, men fick en glad överraskning. Ägarna har gjort en inredningsbutik av sin drängstuga och det är en jättetrevlig butik med massor av vackra saker. Också väl värt ett besök! Gå gärna in på hemsidan, de har även webbutik! Efter landsbygdsbesöket ville vi åka till stan, så det bar av till Borås och Knalleland. Vi åt mat och gick sedan runt och tittade bland butikerna inne i Knallerian. Jag köpte en jättefin top på Zizzi - dyr som skam men så fin så jag “var bara tvungen” att ha den. Det är trevligt med små utflykter ibland. Det borde man göra mycket oftare.

Idag försöker jag äntligen bringa lite ordning i min lägenhet. Jag är expert på att stuva in saker i garderober och sedan låtsas om att de inte finns där trots att de är i vägen. Jag har alltid drömt om en walk-in-closet och nu när jag har en har jag fyllt den med kartonger med dataprylar och allt möjligt skräp. Varje gång jag ska ta ner ett par byxor eller någon tunika måste jag stå utanför och luta mig in för att få tag på det jag vill ha. Olidligt i längden så det är bara att göra slag i saken och sätta igång och röja. Sovrummet har blivit en plats där jag bara har satt in grejer lite hur som helst. Osmart som attan för utanför sovrumsfönstret är just där mina hyresvärdar har sin ingång och det är bara att titta rakt in. Nu använder de inte den särskilt ofta, men någon gång då och då har de gäster och de använder den. Dags att röja upp med andra ord och så kul har jag idag. Snart ska jag få köpt en digitalkamera och då ska jag lägga ut en liten rundtur i min lägenhet här på bloggen. Den som väntar på något gott…

Micke påpekar att här har det blivit tyst och han har fullständigt rätt. Här är det tyst som i graven. Jag har helt enkelt varit för lat, men jag har också haft en del att göra på sistone så det har inte blivit mycket bloggande av. Nåväl, man är ju inte sämre än att man kan ändra på sig, så här kommer en fullständig rapport på vad som har hänt på sistone.

Vart ska vi då börja? Jo, jag tror faktiskt att vi börjar med Telia. Åh, vårt underbara Telia! Modemet kom till slut, och inte bara det, utan även det som tog omvägen om Växjö. Nu har jag två härligt silverfärgade modem och dessa båda kommer jag behålla. Jättebra egentligen! Slutar det ena att fungera så är det bara att byta till det andra och det andra ligger nu ouppackat i en av mina garderober i väntan på bättre tider. Bredbandet fungerar, digital-TV fungerar och telefon fungerar och Vickan är äntligen nöjd.

Kissarna och jag har äntligen flyttat in i lägenheten i Vårgårda och här trivs vi som fiskarna i vattnet. I alla fall gör jag det. Elvis trivs inte alls och Fanny verkar inte heller tycka att här var det särskilt spännande. Jag kan förstå dem, för vi har flyttat från ett stort hus med massor av plats att busa på till en liten sketen lägenhet på 67 kvm och det måste vara botten för en liten innekatt. Jag försöker sysselsätta dem så gott det går, men det går sådär. De har slutat att leka med varandra dessutom och jag hoppas verkligen att det bara är en övergångsperiod, annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag kan ju inte flytta ut på en gång och det är inte det lättaste att hitta en villa att hyra heller om man inte vill köpa och det är jag verkligen inte redo för. Vi får se var det landar.

Jag har börjat jobba halvtid och det är hur härligt som helst. En dag i veckan åker jag till Skövde och resten av tiden jobbar jag hemma. Helst av allt vill jag ju ha en heltid, men det är bättre än inget i alla fall. Det blev inget av med jobbet som jag var på intervju för. De valde en som redan bodde i kommunen och som de kände till sedan innan. Jag inser att jag har för dåligt med kontakter. Jag skulle nog ha skickat iväg pappa till Rotary och Lions för 15 år sedan för då hade jag nog haft en superfin fast tjänst nu. Det är inte alls konstigt utan fullt förståeligt att en arbetsgivare hellre väljer en person som de redan känner till, men det är tråkigt att den utan de rätta kontakterna aldrig får chansen att visa vem man är och hur duktig man är. Nåja, min tur kommer väl så småningom.

Ja, det är väl i stort sett vad som händer just nu och jag ska försöka bli bättre på att uppdatera. Det finns inget tråkigare än en blog som det aldrig skrivs något på.

Jag visste väl att det inte skulle gå så lätt. Självklart skulle det krångla lite extra, för varför göra det lätt för sina kunder… Jag talar om Telia, som nog är ett av det klantigaste företagen som finns. Om ni inte har läst mitt förra inlägg så har Telia “glömt” att flytta mitt bredband fast de för länge sedan redan har flyttat telefonen. I torsdags skulle jag få ett nytt modem, hade tjejen i kundtjänst lovat och när det fortfarande idag inte hade dykt upp en paket-avi i lådan ringde jag upp Telia igen. Kvinnan i kundtjänst blev väldigt förvånad.

- Nämen oj då, sa hon på bredaste östgötska. Du borde ju ha fått modemet redan i förra veckan. Men du ska få kollinumret så kan du hämta ut det själv utan avi. Du kan hämta det på Konsum Söder, sa hon sedan.

Det var då jag började ana oråd. Konsum lades ner i Vårgårda för en hiskelig massa år sedan och min följdfråga blev då:
Konsum? I vilken stad då?

- Ja, Växjö, sa hon då!

Då har de klantarna skickat ner mitt modem till Växjö. Det är ju bara sisådär en 25 mil från Vårgårda!!

Hon lovade (återigen) att skicka ett nytt modem och jag skulle ha det senast på torsdag, då de också kopplar in bredbandet fyra arbetsdagar för sent. Är det dags att byta bredbandsbolag tro? Och tror ni att jag verkligen har allt från Telia redan på torsdag?

Det har varit lite av en otursdag idag. När jag skulle åka från lägenheten tidigare ikväll började bilen bete sig väldigt underligt. Det ryckte och drog i den och det har det gjort ett tag. Pappa och jag har inte kommit oss för att lämna in bilen till vår jätteduktige mekaniker Sven än och det fick jag sota för idag för helt plötsligt lade bilen bara av. Jag saktade ner när jag körde över ett litet gupp och när jag skulle gasa på igen gick det inte. Det ryckte som attan i bilen och det gick helt enkelt inte att gasa trots att jag växlade ner. Efter ungefär 20 meter lade den av helt men den gick såpass på rullningen så jag kunde köra ner på en parkering och där blev jag stående. Det var bara att ringa efter pappa så han fick komma och hämta mig och bogsera bilen till Sven och där är den nu. Han visste vad han gjorde, killen som sålde bilen, för jag har sannerligen mest haft bekymmer med den. Tyvärr ger bilkrånglet lite trubbel för min del, för jag har en fasligt massa jag ska åka på just den här veckan men det ordnar sig nog. Har jag lite tur får jag kanske köra mammas bil. Den har de aldrig låtit mig köra förut, så det kunde ju vara kul.

Jaha, vad har hänt annars? Jag var på anställningsintervju förra veckan på ett jättetrevligt ställe och jag hoppas att jag blir den som får jobbet. De skulle höra av sig nu i veckan, så håll tummarna allt vad ni kan…

Hej och hå! Så var februari slut och vi går in i vårmånaden mars. Våren är i stort sett redan här och snödropparna har blommat i någon vecka. Härligt! Idag har det varit kalasväder här i Väst-Sverige och det enda som störde lite var en lätt hagelskur på eftermiddagen. Jag är i stort sett färdigflyttad, förutom att det bara är katterna och jag själv som ska in.

Felia, hmm f’låt Telia har klantat till det igen dock! Telefonen är flyttad och allt var frid och fröjd med bredband och digital-TV också, trodde jag. Icke då! När jag beställde flytt av telefon, bredband och digital-TV kunde det ta upp till 9 arbetsdagar innan bredbandet kopplades på och igår borde det då ha varit igång. Vare sig datorn eller TV:n verkade hitta något nät så jag provade att starta om modemet, men när det skulle igång igen var modemet heldött! Jag ringde Telia och felanmälde och fick då reda på att en beställning av bredbandsflytt var inte gjord. Nähä?!? Killen på support kopplade vidare mig till Kundtjänst och de kunde ju naturligtvis inte svara på varför jag inte hade bredbandet igång. När vi uppgraderade bredbandet för ett par månader sedan skulle vi få ett nytt modem men det kom aldrig. Ola ringde och mailade flera gånger, men aldrig att det minsta skymt av nytt modem dök upp. Nu ska jag äntligen få det nya modemet. Tjejen i kundtjänst sa att eftersom de har klantat till min beställning, skulle jag få modemet utan kostnad. Ha, som om jag skulle betala för något som jag skulle få gratis förra gången men aldrig har fått? Nu får jag i vilket fall som helst vänta 5 arbetsdagar till på att modem och TV ska gå igång och leva en vecka utan vare sig bredband eller TV har jag inte det minsta lust med så jag får snällt bli kvar hos mina föräldrar. Vadå mediaberoende?

Lägenheten är så mysig och jag blir lycklig varje gång jag åker dit. Nu börjar jag komma i ordning så smått och köket och sovrummet är helt klart. Jag ska ha upp lite tavlor och hyllor, men det finns gardiner och möbler och allt annat är på plats. Härligt!

Idag har vi varit i lägenheten och försökte få upp möbler och allt annat där de ska vara. Det var första gången min mamma fick se mitt nya boende dessutom och nu har vi ätit både första lunchen och första fikan där. Trevligt värre! Jag har inte kunnat packa upp särskilt mycket förrän sängen och bokhyllorna var på plats för min bärhjälp lämnade allt mitt på golvet omonterat när de åkte och sätta ihop möbler har aldrig varit min starka sida. När vi skulle sätta ihop dubbelsängen stötte vi på patrull. Allt gick bra tills vi skulle bära dit madrasserna. Då blev ena sidan 10 cm högre än den andra och eftersom jag hellre ligger rakt än snett stod vi och kliade oss i huvudet över hur det skulle vara. Pappa ringde till IKEA och de skickade en bruksanvisning till min mail. Jag har inte kopplat ihop bredbandet än så vi fick åka hem istället och det visade sig att det var två brickor som hade monterats fel, så nu har jag väl förhoppningsvis en fungerande säng imorgon. Något annat som vi också har problem med är bokhyllorna. Golvet lutar något så förbaskat så hyllorna står lite hur som helst mot väggen. Eller ja, halva hyllan står mot väggen och resten hänger i luften typ. Det behövs något att stadga upp det med så kanske jag äntligen få bort 20 kartonger med böcker som ska packas upp. Min snälla mamma har “roat sig” med att diska porslin hela dagen men det finns fortfarande mycket kvar som ska diskas. Jag har med andra ord mycket kvar att göra innan kissarna och jag kan flytta in där, men jag hoppas att vi kan flytta in helt nästa vecka.

Ikväll har jag varit på årsmöte för hembygdsföreningen. Jag är inte medlem, men eftersom jag gör hemsidan åt dem så är det nog dags att jag går med. Jag har dragit igång ett fotoprojekt som jag berättade lite om på mötet. Som föredrag hade de en man vid namn Bengt som visade ett helt otroligt bildspel om det 5000-åriga Västergötland. Han har en helt fantastisk hemsida som ni verkligen ska besöka om ni är det minsta intresserade av medeltidshistoria. Bilden på förstasidan är tagen i byn där jag bor nu och tittar man till höger om runstenen ser man en ladugård och det är grannens det. Så till vänster om lagår’n bor jag!

Det här är gulligt. Och nej, det är inte min mormor.

Jag levererade lite av en cliffhanger i förra inlägget angående lägenheten och vad jag skulle tycka om den när jag såg den för andra gången. Då kan jag tala om att den var lika fin som jag kom ihåg den, men den kändes mycket mindre när det inte fanns några möbler där. Jag var och tittade på ett matsalsbord i veckan som jag tänkte slå till på, men jag insåg igår att det är alldeles för stort för att få plats så nu får jag tänka om. Jag har varit inställd på att köpa ett bord med stolar på loppis, men nu är jag nog mer inne på att hitta ett mindre och nytt på någon av möbelaffärerna. Blocket kollas varje dag också men ännu ingen lycka där.

Vi flyttade grejerna igår och nu har jag bara några kartonger med finporslin och lite annat smått och gott kvar som ska flyttas och sen börjar det “roliga” att packa upp, diska och plocka in allt i skåp och lådor. Naturligtvis var jag sjuk under flytten. Natten innan hade jag hög feber men inget som inte lite Alvedon kan bota. Värre är det med hostan så det var mössa, halsduk, tjock jacka och vantar på under hela flytten. Tack och lov hade jag hjälp av pappa, storebror, storasyster och svåger så jag behövde inte göra så hemskt mycket mer än dirigera vart allt skulle ta vägen. Kissarna och jag bor fortfarande hemma hos mina föräldrar och jag räknar med att vi alla ska vara flyttade den 1 mars.

Så var det delfinal två igår i Melodifestivalen och rätt låtar vann. Jag ringde i och för sig och röstade på Kebabpizza-låten, men jag antog att den inte skulle gå vidare. Rolig var den dock! Olas låt var alldeles för lik You’re the Voice för att jag skulle gilla den. Lasse Lindhs låt var fin, men han har lite för vek röst för att passa i det här bombastiska sammanhanget. The Nicole var bara hemsk. Alexander Schölds låt var helt OK, men jag hade svårt för honom i Fame Factory och har lika svårt för killens röst nu. Rongedahl, Sanna Nielsen och Andra Generationen hade bra låtar och gjorde bra framträdanden och de var helt klart mina favoriter alla tre för kvällen även om jag gillade Rongedahl mer än Sanna. Så var det då Carola och Andreas. Låten var säkert bra musikaliskt sett, men jag satt mest och irriterade mig åt att hela skiten var en kopia av vilken U2-låt som helst. OK, Andreas ser ut och låter som Bono men måste man bli matad med det hela tiden? Nu får gärna Carola och Andreas vara borta från Melodifestivalen ett par år och jag hoppas verkligen att de inte går vidare från Andra Chansen. Så det så!

En Alla Hjärtans Dag-hälsning till alla ni som läser den här bloggen. Jag skulle vilja skicka er blommor och choklad hela bunten, men det får räcka med en tanke och den kan räcka långt ibland den också.

Jag har precis kommit in efter att ha vallat runt katterna i trädgården. Det hela slutade ganska abrupt. Fanny ville ganska fort in för att värma sig. Elvis klättrade högt upp i ett äppelträd och där blev han sittande och såg mer och mer orolig ut. Till slut fick jag klart för mig att han faktiskt satt fast med selen runt en gren och kom inte loss. Så, fram med en stege och in efter pappa som fick klättra upp, för inte vågar jag klättra på stegar. Hua! Han fick loss Elvis och då tyckte katten att det var ju bra och började att klättra till en annan gren istället. För inte ville han gå ner när det var så bra utsikt där uppifrån. Det blev en hård kamp, men pappa fick efter mycket bråkande ner katten och sen fick det räcka med promenad idag. Livet med katter är ett enda stort äventyr, det vill jag lova.

Om två timmar ska jag hämta nycklarna till nya lägenheten!! Hur spännande är inte det då? Nu får jag äntligen se hur det ser ut på riktigt utan saker och ting på väggar och golv. Så får vi se om jag tycker den är lika fin eller om jag helt plötsligt kommer att ångra mig…