Vad händer annars då? 2009 har varit ett helt OK år. Jag har haft två olika arbetsplatser i höst och har nästan kommit upp i en heltid. Från och med 1 januari kommer jag jobba 115%. Det lär bli lite stressigt men samtidigt väldigt roligt. På den ena arbetsplatsen har man inte haft en informatör tidigare och det blir till att bygga upp ett informationsarbete och -strategi från grunden, vilket ska bli oerhört spännande. Wish me luck! I övrigt bor jag kvar i samma trea med de två odjuren Fanny och Elvis som sällskap.

Julen har varit lugn och skön, precis som jular ska vara. Jag behöver visst inte så mycket action längre när jag är ledig. Nu kanske man tror att jag tillhör den äldre generationen, men se det gör jag inte. Jag är bara lite småslö och väldigt hemkär när jag inte jobbar.

I år fick jag till och med julklappar. En fin lykta och presentkort på kläder. Bara bra grejer.

Vi hörs väl nästa år! Kanske.

Det har varit en fullspäckad helg (för att vara mig i alla fall). I går var jag på kalas hos Klas (det rimmar så kul) och på morgonen skötte jag serveringen tillsammans med kyrkorådets ordförande vid gudstjänsten i kyrkan. Jag har gått och blivit så hemskt kyrklig på sistone och det är faktiskt riktigt roligt.

Resten av dagen skulle kunna gå i slappandets tecken, men icke då. Jag tvättar, städar, diskar, lagar matlådor och så ska jag se reprisen av Melodifestivalen lite senare.

Jaha, där tog bloggorken slut! Nåväl, det händer kanske något kul i veckan som kan vara värt att skriva om och på lördag är det ju EFIT igen. Nu ska jag se till att komma ihåg det!

Trevlig vecka!

1. Vad heter du? Viktoria
2. Ett ord på fyra bokstäver: Varm
3. Flicknamn: Vera
4. Pojknamn: Vegard
5. Yrke: Vaktmästare
6. Färg: Vinröd
7. Klädesplagg: V-jeans
8. Mat: Varmkorv
9. Sak i badrummet: Varmvattenkran
10. Plats/stad: Vetlanda
11. En orsak att vara sen: Vilsen
12. Något man skriker: Ve och fasa!
13. Film: Varg
14. Något man dricker: Vatten
15. Band: Van Halen
16. Djur: Valross
17. Gatunamn: Västergatan
18. Bil: Volvo
19. Sång: Vem kan segla förutan vind
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Volleyboll

Känn dig utmanad!

Nämen hej! Där är ju du! Jag insåg att jag inte hade rafsat ner en rad här sedan 23 december och det var änna så dags nu, som man säger här nere. Hur mår ni? Här i Vårgårda är det rätt bra faktiskt. Det har varit en lång, tung höst för mig, men nu börjar det ordna till sig lite. Jag har börjat att få lite energi tillbaka och hoppas på stordåd den här våren för vet ni, jag har börjat träna på gym! Eller ja, börjat och börjat, jag var en gång före jul och en gång i tisdags. Det bär emot lite, för jag känner mig alltid så klumpig i de sammanhangen, men jag måste ju börja röra på mig och jobba upp lite muskulatur i axlar, rygg och nacke i och med att jag sitter framför en dator hela dagarna. Idag hade jag tänkt att börja med spinning, men det vete fasen om jag vågar. Jätteotränad, fet och orörlig och så sitta en bra stund på en liten smal cykelsadel. Nja!

Här är Vickan 14 år och skitsmal. Så smal vill jag och kommer jag aldrig bli men det är kul att se hur jag skulle kunna se ut efter en väldig massa spinning.

Det här kåseriet skrev jag förresten på Facebook i somras, angående spinning:

Jag har blivit beordrad av min läkare att börja spinna och just nu har jag ett fasligt sjå att begripa hur det här ska gå till. Jag har aldrig varit i närheten av en spinningcykel tidigare och att gympa i grupp gör mig nervös. Mest av allt är jag rädd för att det ska bli en Bridget Jones-effekt av det hela. Ni vet, man kör hårt som attan, är blodröd och svettig så det dryper i ansiktet och efteråt faller man ihop i en hög med ben och armar flaxande hit och dit och orkar sedan inte ta sig hem på annat sätt än att krypa. Tänk om man dessutom blir fast och får för sig att köpa färgglada vadderade cykelbyxor med tillhörande käcka pastellfärgade pannband eller ännu värre en sådan där liten träningsdräkt med stringad body. Så såg tanterna ut på spinningpassen när jag gick på gruppträning på gym förra gången. Det var i och för sig när jag bodde i Jönköping år 1993 och modet har kanske förändrats sedan dess?

Cykling för mig är att ta sig fram ute i naturen i sakta mak, gärna iklädd blommig sommarklänning och stråhatt. När man inte orkar cykla uppför uppförsbackarna, vilket man inte gör om man är otränad som jag, hoppar man av och leder cykeln uppför dem. Kommer det då en bil eller andra cyklister, ser man väldigt viktig ut och låtsas leta efter något på marken så att ingen ska tro att man inte orkar. Att istället befinna sig i ett rum med en massa okända och mycket mer vältränade människor på en träningscykel med en alldeles för liten sadel för min stora rumpa lockar inte det minsta.

Jag försökte få doktorn att ändra sig. Promenader då? Om man går uppför och nerför den väldigt branta backen över järnvägsspåren ett par gånger om dagen? Nej, stavgång ensam i centrala Vårgårda är tydligen alldeles för mesigt. Det är hardcore spinning som gäller om det ska vara något. Det var något med maxpuls 185 och att inte kunna prata, röra sig eller göra något annat vettigt än att sova gott efteråt. Det var också något med dopamin och glädjefyllda tankar som skulle ta död på min tungsinthet för alltid.

Men doktorns order gäller.. Vi ses snart i en spinningsal.. Och ja, det är jag som sitter längst bak och gömmer mig bakom alla andra. Och ja, det är jag som kommer att gnälla i fyra dagar efteråt för att mina skinkor och insidan av låren är alldeles skinnflådda…

Nåväl, nu ska jag inte sitta här och beklaga mig.

Jaha, vad händer då? Jo, det ska jag tala om. Jag har börjat jobba igen. Efter två månaders sjukskrivning fick jag ännu ett vikariat som informatör, denna gången på en helt ny arbetsplats som åtminstone ligger ett par mil närmare mitt hem, och jag började där i mitten av oktober. Där trivs jag hur bra som helst. So far so good! Ja, det är väl ungefär det jag kan berätta för det händer inte så mycket annat. Tråkigt nog, för just nu vill jag egentligen bara ha riktigt, riktigt kul.

Såååå, häng med!

10.30 Dagen börjar med surfande. Hade det inte varit för Kludd så hade jag inte haft koll på att det var EFIT idag men eftersom jag redan har använt hans sida alltför många gånger så får mitt surfande illustreras av gamla kära Fejan, alias Facebook.

11.30 Ingen EFIT utan minst en kattbild. Fanny och jag spanar på regnet utanför…

13.00 Nu ni mina kära bloggbesökare blir det nostalgi på hög nivå! Jag sitter och tittar på Youngblood med Rob Lowe. Jag var “jättekär” i Rob Lowe när jag var 16 år och jag förstår faktiskt varför för han var väldigt snygg på den här tiden.

14.00 Jag tar tag i den där tråkiga disken.

15.00 Jag är precis färdig med första äpplekakan. Jag har fått en hel del äpplen av grannen och varför inte göra äpplekakor och frysa in, tänkte jag. En bra idé!

16.00 Jag leker lite med Fanny. Hon är dock mer intresserad av något utanför fönstret. Och ja, hon har så här stora ögon.

Bonus: Elvis är inte riktigt nöjd, där han sitter nedanför sängen och väntar på sin tur att leka.

17.00 Tillbaka i diskbaljan igen! Det här var tänkt att bli en jättecool bild men mobilen orkade inte riktigt med. Jösses vad jag saknar den gamla systemdigitalkameran som jag fotade med förr…

Sen tröttnade jag lite på att fota, men det hände inte så mycket mer än det här heller. Nästa gång kanske…

Söndag! Och Vickans egna EFIT-dag.. Om jag kommer ihåg att ta foton i eftermiddag vill säga.