vikkitikki

Micke påpekar att här har det blivit tyst och han har fullständigt rätt. Här är det tyst som i graven. Jag har helt enkelt varit för lat, men jag har också haft en del att göra på sistone så det har inte blivit mycket bloggande av. Nåväl, man är ju inte sämre än att man kan ändra på sig, så här kommer en fullständig rapport på vad som har hänt på sistone.

Vart ska vi då börja? Jo, jag tror faktiskt att vi börjar med Telia. Åh, vårt underbara Telia! Modemet kom till slut, och inte bara det, utan även det som tog omvägen om Växjö. Nu har jag två härligt silverfärgade modem och dessa båda kommer jag behålla. Jättebra egentligen! Slutar det ena att fungera så är det bara att byta till det andra och det andra ligger nu ouppackat i en av mina garderober i väntan på bättre tider. Bredbandet fungerar, digital-TV fungerar och telefon fungerar och Vickan är äntligen nöjd.

Kissarna och jag har äntligen flyttat in i lägenheten i Vårgårda och här trivs vi som fiskarna i vattnet. I alla fall gör jag det. Elvis trivs inte alls och Fanny verkar inte heller tycka att här var det särskilt spännande. Jag kan förstå dem, för vi har flyttat från ett stort hus med massor av plats att busa på till en liten sketen lägenhet på 67 kvm och det måste vara botten för en liten innekatt. Jag försöker sysselsätta dem så gott det går, men det går sådär. De har slutat att leka med varandra dessutom och jag hoppas verkligen att det bara är en övergångsperiod, annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag kan ju inte flytta ut på en gång och det är inte det lättaste att hitta en villa att hyra heller om man inte vill köpa och det är jag verkligen inte redo för. Vi får se var det landar.

Jag har börjat jobba halvtid och det är hur härligt som helst. En dag i veckan åker jag till Skövde och resten av tiden jobbar jag hemma. Helst av allt vill jag ju ha en heltid, men det är bättre än inget i alla fall. Det blev inget av med jobbet som jag var på intervju för. De valde en som redan bodde i kommunen och som de kände till sedan innan. Jag inser att jag har för dåligt med kontakter. Jag skulle nog ha skickat iväg pappa till Rotary och Lions för 15 år sedan för då hade jag nog haft en superfin fast tjänst nu. Det är inte alls konstigt utan fullt förståeligt att en arbetsgivare hellre väljer en person som de redan känner till, men det är tråkigt att den utan de rätta kontakterna aldrig får chansen att visa vem man är och hur duktig man är. Nåja, min tur kommer väl så småningom.

Ja, det är väl i stort sett vad som händer just nu och jag ska försöka bli bättre på att uppdatera. Det finns inget tråkigare än en blog som det aldrig skrivs något på.

Trackback URI | Comments RSS