vikkitikki

Oj, nu har jag inte skrivit på ett bra tag men jag tänkte i alla fall skriva ett litet inlägg för att berätta att jag lever.   Jag har bara inte riktigt haft lust med bloggen på ett tag och nu känns det som att jag börjar komma på banan igen.

Jag mår rätt bra med tanke på omständigheterna (se föregående inlägg). Vi är inte ovänner på något sätt utan det har än så länge funkat rätt bra. De första dagarna var naturligtvis väldigt jobbiga med mycket gråt och tassande på tå men nu känns det mycket bättre. Självklart är det en stor sorg i hjärtat av att lämna sin bäste vän men jag känner ändå att det är rätt beslut. Just nu känner jag mig lite vilsen och jag vet inte riktigt var Elvis och jag ska ta vägen. Vi bosätter hos oss mina föräldrar ett tag tills vi har blivit av med den här lägenheten och sedan får jag se vad det blir efter det. Tyvärr blir jag av med Fanny men jag kan inte begära att Ola ska ge upp båda katterna och katterna har aldrig riktigt trivts tillsammans så det är kanske bara är bra att splitta på dem. Jag kommer sakna Fanny något alldeles bedrövligt och jag har fått löfte om att jag får komma och hälsa på henne ibland. Så är läget nu och jag kommer inte skriva så särskilt mycket mer om separationen i bloggen. Det känns för privat för att hänga ut på en blogg som kan läsas av vem som helst.

Tack så mycket ni som har tröstat i kommentarer. Jag har läst dem och även om jag inte har svarat på dem känns det jättevarmt i hjärtat ska ni veta. Puss och kram till er!

Trackback URI | Comments RSS