vikkitikki

Ännu en vecka har gått. Tiden går väldigt fort just nu, tycker ni inte det? Det är bara 108 dagar kvar till jul om jag har räknat rätt och det kommer gå jättefort. Men det är bra, för sen är det bara januari, februari och hemska mars kvar så är det snart grönt, fint och varmt här igen. Man ska inte klaga, för idag är det soligt och varmt här. Och vad gör jag en sådan dag? Jo, sitter inne vid datorn och översätter en gammal svensk text till engelska. Jag borde definitivt ge mig ut, men eftermiddagen är lång så någon gång idag kommer vi nog ut.

Jag fick tips av en släkting om en text i Herrljunga-boken från 1958 som handlar om min farmors farfars far och hans far och deras liv som knektar. Det är fyra väldigt spännande sidor för det handlar bland annat om pappan Hans Bobäcks liv i kriget mot Napoleon där han blev tillfångatagen av de ”bövla franskmännen” och så sonen Johannes Fagers liv som knekt och bonde i Tarsled utanför Herrljunga. För en släktforskare är det här stor lycka att få veta något mer om sina förfäder än bara var de bodde och vilka deras fruar och barn var. Här står Johannes Fager beskriven både utseendemässigt och hur han är till lynnet och det står också lite om hans frus egenskaper och var barnen har tagit vägen. Det här är en gren som jag precis har börjat forska på så det kan ju inte bli bättre hjälp än så. Om Hans Bobäck får man veta att han var djurvän och han tyckte att det var roligare att vara ute och kriga än att stanna hemma och försörja sin familj. Det som i övrigt är spännande i boken är sättet man på 50-talet ser på saker och ting. Det finns en berättelse om judar till exempel och den är inte särskilt snäll och positiv och det här är ändå 10-15 år efter kriget. En del kvinnor beskrivs som undergivna sina män på bästa sätt och det är väl ändå bara 10-15 år före jämställdheten. Väldigt intressant, men man hajar till många gånger över sättet de skriver. Boken är i övrigt en hembygdhistoria över fem socknar (eller kommuner) som 1958 slogs samman till en; Herrljunga kommun och är ett bra dokument som sagt för en släktforskare.

Nu har jag då försökt att göra en översättning av Johannes Fager-texten på engelska som jag kan skicka iväg till USA och jag har insett att jag verkligen har brister i det engelska språket. Tidigare har jag översatt och bara skickat iväg rakt av för att jag har trott att min engelska är det minsann inget fel på men nu lät jag Ola läsa igenom dokumentet och vi har fullständigt brutit ihop av skratt för formuleringar jag har gjort och som amerikanerna troligtvis skulle missförstå totalt. Det är verkligen nyttigt att låta någon annan läsa igenom det man skriver ibland.

I torsdags var jag på anställningsintervju och den gick nog rätt bra. Det var på en fabrik där de sökte en informatör och jag hoppas faktiskt att jag får det. Det verkade bra och jag tror jag skulle tillföra företaget en hel del. Men man vet ju aldrig vilken typ av person de verkligen vill ha….

Annars börjar jag få muskler och bli av med fett och detta rejält. Förmiddagarna på gymmet börjar visa sig vara ett lyckokast. Min överviktsbulle jag har på varje arm har minskat en hel del och spänner jag armmusklerna reser sig armen. Oj oj oj! Magen är fortfarande rund, men inte lika rund och det bästa av allt är att jag har inte lika ont i min nacke längre. Det är väl egentligen den bästa förändringen även om viktminskningen syns bättre och gör mig egenligen lite gladare. Jag har inte behövt ta Ipren för nackvärk på väldigt många veckor och det är jag naturligtvis jättenöjd med.

Ha en trevlig lördag!

Trackback URI | Comments RSS